Madeira 8 - 15 september 2008
12
september - På något konstigt sätt har jag
fått skoskav av ett par sandaler som aldrig vållat några problem i
Sverige. Min teori är att fötterna sväller i det fuktiga varma klimatet.
Hur som helst; med dom här problemen är det inte upplagt för någon
långvandring. Jag går bort till Europcar och ordnar en del papper, sen
stannar jag i Funchal hela dagen.
Ovanför hamnen ligger Santa Catarina-parken med en liten sjö där
knölsvanar glider fram. Härifrån kan man också spana av hamnområdet om man
har en tubkikare. Jag gjorde under hela veckan ingen havsfågelskådning
från land, men uppe vid Porto Moniz rapporterades ett gott sträck av
större lira under veckan.
Promenerar omkring i Funchal och blir inte speciellt imponerad av staden, kanske beroende på
den täta trafiken. Inte heller blomsterprakten är som jag förväntade mej,
men det är kanske fel årstid.
13 september - Det har börjat blåsa
en måttlig vind och jag hoppas det räcker för att skingra dimmorna uppe på
Paúl da Serra. Det visar sig riktigt. Från Ribeira Brava upp till passet
Encumeada sjunker bilens temperaturmätare från 19 °C till bara 8 °C. Visst
det är låga moln och lite dimma, men det känns som 0m det kommer att
lätta. Den här gången är jag utrustad med passande kläder och dessutom
matsäck när jag fortsätter resan västerut mot Rabacal.
Det är lördag morgon och ingen trafik alls - underbart. Det finns
inga träd uppe på platån, inga hus heller, bara något slags gräs, eller är
det ljung? Vid Rabacal finns en bom som hindrar vidare färd ner till
skogsstationen som är utgångspunkt för tre levador. Jag tänker börja med
Risco som är 1,3 km lång och slutar med ett 100 meter högt vattenfall. Det
är förmodligen den bästa platsen på ön för att se den endemiska
madeiraduvan.
Parkeringsplatsen ligger 1300 mö h och ner till skogsstationen
faller terrängen med 200-300 meter, jag vet inte exakt, men det är ganska
jobbigt. Levada do Risco däremot är lättgången och väl framme vid
vattenfallet dröjer det inte länge förrän dom första madeiraduvorna
visar sej. Det är tre fåglar som sitter i träden som klamrar sig fast i
berget till vänster om fallet. Ytterligare sex duvor ses när dom i en
liten flock flyger över bergskammen. Nio duvor på 20 minuter, sen väller
det in en stor grupp av guidade turister och det är dags att fly fältet.
Tilläggas kan att inga av duvorna gav något som helst ljud ifrån sej, men
kanske var avståndet för långt (ca 40 m).
Det fanns oerhört gott om bofinkar och madeirakungsfåglar
i skogen liksom koltrastar. Dom enfärgade seglarna
utnyttjade stigen ner till skogsstationen som höghastighetsbana i deras
födosök och susade förbi mitt ansikte på någon meters håll.
Två tornfalkar och en ormvråk.
Levada dos 25 Fontes är betydligt mer krävande än Risco. Som tur är
ser man inte dom väldiga stup som passeras. Det växer lagerurskog i
"hangen" som skymmer sikten ner. Vid slutet av levadan öppnar sig ett
bergrum, eller en grotta där vattnet sipprar fram ur bergsväggen. Dom 25
vattenfallen.
Levada 25 Fontes är 2,1 km lång och tog 1tim 10 min enkel väg, så
det går inte fort att vandra Madeiras levador, oavsett vad som står i
guideböckerna. När jag kommer upp till bilen igen har jag gått i sex
timmar, det känns - jag lovar.
För att gå någon av de mer krävande levadorna anser jag att det
krävs en bra grundkondition. Bara måttlig höjdskräck (som jag själv) bra
skor, regnskydd, vatten, mat och inga tider att passa. Lycka till!
|