15 oktober - Vid 07:30 börjar ljuset komma över Atlanten och en svart VW Polo tar av till vänster, in på väg FV-605. Efter ca fyra kilometer går en grusväg in till vänster, upp på en platå bestående av sand- och stenöken. Jag hittar en fin utsiktspunkt för tubkikaren och i det behagliga morgonljuset kan stora ytor avsökas från samma punkt. Korpparet är på plats och dom svartbukiga flyghönorna känns lätt igen på det bubblande lätet. Fortsätter grusvägen som egentligen bara är ett hjulspår i öknen tills vindkraftverken i SV blir synliga.
   Med solen i ryggen ser jag en ökentrapp på ca 25 meters avstånd. Den kommer makligt promenerande och det svarta bandet på halsen syns tydligt. Jag följer den i kikaren tills den försvinner bakom en sanddyn. Resans första härfågel kommer flygande från söder och ökenvarfåglarna sitter på toppen av dom torra buskarna, men var är ökentrumpetarna?
   Mycket nöjd över ökentrappen går resan vidare mot norr och den lilla byn Ajuy vid den västra kusten. Flera ormvråkar och tornfalkar liksom ännu en härfågel ses från bilen. Ett stopp görs i Fayagua där det fullkomligt kryllar av spanska sparvar i en grön buske där det också finns glasögonsångare och härmsångare.
   Ajuy är orten där dom första europeiska bosättarna klev iland. Fiskebyn ligger där en palmkantad dalgång bromsas upp av havet. Stranden bär på svart vulkansand och det finns havsgrottor och dramatiska klippor som man når via en stig till höger.
   Från Pájara åker jag en smått kuslig, vindlande bergsväg till Betancuria, en ganska vacker oas med vita hus, kaktusar och vindsnurror. I en konstbevattnad dalgång som liknar ett svenskt koloniområde hittar jag minst sju sammetshättor och tre koboltmesar, alla med vitt vingband.
   Hem via Antigua, Tuineje och söder om Costa Palma kör jag ner till havet vid Playa Barca och parkerar vid det jättelika hotellet Los Gorreones. Vindsurfare och turister på den gigantiska stranden som är så vidsträckt att stora områden är helt tomma på folk.
   Här höll för några år sedan en afrikansk ibisstork till. Signal-element: banangul näbb, rosa bröst och reslig som en tonåring.
   Kväll på balkongen där några obekanta seglare flyger över hotellet. Strax efteråt glider resans första smutsgam över bergen i väster som nu färgas röda av den sjunkande solen. Snart  är det becksvart. Fyren på Playa del Matorral sveper sin ljuskägla ut över den atlantiska oceanen och in över Fuerteventuras bergiga rygg.