Västmanland 4
- 10 maj 2018

I Sörkvarnsforsens naturreservat forsar Kolbäcksån förbi Hallstahammar på
sin väg mot Mälaren.
På vintern är det öppna, forsande vattnet, en viktig övervintringsplats för
strömstarar, som du ibland kan se dyka i det iskalla vattnet.

Sörkvarnsforsen.

Sörkvarnsslussarna vid Hallstahammar.
Strömsholms kanal är en av Sveriges längre
kanaler. Den följer
Kolbäcksån från
Smedjebacken vid sjön
Barken i norr genom kommunerna
Fagersta,
Surahammar och
Hallstahammar till
Strömsholm i söder där den mynnar ut i
Mälaren vid
Borgåsund. Kanalen, som togs i drift år
1795, är 107 kilometer lång, varav 12 km är grävda. Det finns 26 slussar
och den totala sänkningen från Barken till Mälaren är 99 meter.

Schenströmska herrgården
i
Ramnäs på
Kolbäcksåns västra strand.
Herrgården uppfördes vid 1700-talets mitt av Magnus Schenström och
färdigställdes 1762.
Ramnäs är en bruksort med gamla anor. Redan år
1590 anlades den första
stångjärnshammaren vid
Kolbäcksån av
Katarina Stenbock, som fått området i änkepension efter maken kung
Gustav Vasa. Hammaren fick därför namnet
Kungshammaren.
Tackjärnet fick man från olika
hyttor belägna uppströms. Bruket växte, och vid 1600-talets mitt hade
ytterligare fyra hamrar uppförts vid forsarna i Ramnäs.

Lancashiresmedjan i Ramnäs.
Den jämförelsevis låga temperatur som
bearbetningen av tackjärnet skedde vid enligt lancashireprocessen
underlättade i hög grad bortskaffandet av kol, kisel och mangan från
tackjärnet. Dessutom hade mycket av det dåvarande svenska
träkolstackjärnet låga fosfor- och svavelhalter. Det gjorde att
lancashireprocessen lämpade sig särskilt om man ville få fram ett mycket
rent järn.

Ramnäs.

Fermansbo urskog.
Här
kan du vandra bland gamla träd där lavar hänger som långa skägg från
trädgrenarna. På marken breder grönskimrande mossor ut sig som stora mjuka
mattor.
I vissa delar av naturreservatet är
skogen mycket gammal med en genomsnittsålder på cirka 150 år.
Den gamla skogen är hem för många olika sorters skalbaggar, lavar
och svampar. Fåglar som orre, tjäder och tretåig hackspett trivs i
den orörda skogen.

Fermansbo urskog.

Pärluggla
Aegolius funereus.

Spillkråka
Dryocopus martius.

Fermansbo urskog.

Pärluggla
Aegolius funereus.

Pärluggla
Aegolius funereus.

Frövisjön vid Skultuna.

Dvärgmås
Hydrocoloeus minutus.

Hälleskogsbrännan
är en del av det område som drabbades av den stora skogsbranden sommaren
2014. I brandens spår växer ny grönska fram och djur och fåglar har vänt
tillbaka. Det är både fascinerande och skrämmande att se hur dramatiskt
naturens krafter har ändrat landskapet.

Hälleskogsbrännan.

Hälleskogsbrännan.

Lappland.
Om du vill uppleva rofylld vildmark, lång bort från buller, trafik och
stress ska du bege dig till Lappland. Du behöver dock inte åka så långt,
reservatet Lappland ligger nämligen strax öster om Skinnskatteberg. Här
kan du njuta av som orörd vildmark med vidsträckta myrar och gles
tallskog.

Lappland.

På väg mot slagugglans bostad.

I mer än 30 år har ornitologer ringmärkt och hjälpt slagugglan med
bostäder i Västmanland.

Slaguggla
Strix uralensis.

Slaguggla
Strix uralensis.

Slaguggla
Strix uralensis.

Trollberget i Färnas ekopark är ett område
med äldre granskog. Hänglavarna i träden gör att miljön känns som hämtad
ur en gammal saga. Enligt folktron bodde trollen under de mossklädda
stenblocken.

Trollberget.

Lustigkulla slussar vid Halstahammar.

Svanå vid Svartån.
Svanå har anor sedan 1300-talet.
Namnet Svanå användes från 1717 och då började man stämpla brukets
järnprodukter med en svan som symbol. Genom
Ebba Brahe kom bruket till släkten
De la Gardie. Ebba Brahe utökade och förbättrade järntillverkningen
vid bruket. Vid hennes död 1674 bestod egendomen av fyra räckhammare
tre spiksmedjor, ett sågverk, en kvarn och jordbruk. Bruket övergick 1723
till den grevliga ätten
Posse genom gifte med en fröken
Stenbock, vars mor var sondotter till
Jakob De la Gardie och
Ebba Brahe.

Färna,
Skinnskatteberg.
Som
järnbruk kan Färna med säkerhet följas tillbaka till 1607, då där
fanns en
fallhammare med två
härdar. Denna ganska anspråkslösa anläggning var ursprungligen ett
kronobruk, men förlänades 1617 av
Gustav II Adolf till en Halfvar Olsson. Brukets egentliga grundläggare
var dock den kraftfulla företagarkvinnan Edla Widiksdotter, änka efter en
kamrer Abrahamsson. Under hennes ledning utvidgade bruksrörelsen 1632-40,
så att bruket
1641 privilegierades till 1,200
skeppund
stångjärnssmide. Ett årtionde senare var bruket i
Abraham Mommas ägo. Under hans och hans broder
Jakobs tid utvidgades bruksdriften: en tredje stångjärnshammare
tillkom, en ankarsmedja anlades 1678 och en hammare för tillverkning av
smidd takplåt 1685.

Under kriget kom många norska flyktingar
över gränsen till det neutrala Sverige (50 000-60 000). Med hjälp av dem
lades grunden till en helt ny norsk armé som rekryterades, utbildades och
utrustades i Sverige. Den uppgick vid krigsslutet till cirka 13 500 man
beredda till insats på divisionsnivå och ytterligare några tusen som
befann sig under utbildning. Detta genomfördes i samförstånd mellan den
svenska
Samlingsregeringen och den norska
exilregeringen i
England.
|