10  juli - Efter frukosten i fru Dams stora kök på övre våningen promenerar jag ner genom staden mot hamnen. Där ligger den tvåmastade skonaren Norðlýsið som seglar med turister längst kusten och bland öar. Det duggrenar och blåser friskt vilket gör att regnet verkar komma horisontellt i små, små droppar.
   Efter att ha gått för motor ut genom hamnen sätts seglen och skutan gör god fart i den friska vinden upp mot Tangafjørður. Skepparen hade tänkt gå öst om Nólsoy men då vinden friskar ytterligare beslutas att lägga till i den lilla hamnen på Nólsoy.
    Nólsoy ser på håll ut som en stor havssköldpadda och skyddar hamnen i Torshavn mot ostliga stormar. Ön är känd för sin stora koloni av stormsvalor. Såvitt man vet den största i världen. Säkraste sättet att stifta bekantskap med de svårsedda fåglarna är att delta i en av de exkursioner som äger rum på natten. Stormsvalan tillbringar sin tid till havs, men en gång per dygn (om natten) kommer den in till boet för att avlösa sin maka vid ruvningen och det är då som de kan skymtas. Stormsvalan ses ofta långt ute till havs där den följer fartygen med lätt fladdrande flykt tätt över vågorna. Då och då "trippar" den på ytan med dinglande fötter.
   Vid seglatsen hem får vi läns och skepparen startar motorn för att ytterliga öka farten till vår stora förtjusning. På håll ser jag några fåglar som troligtvis är mindre liror tätt över vågorna.
   På eftermiddagen har vädret förbättrats och solen tittar fram ibland. Jag passar på att bese den fina parken som blåste omkull i en orkan 1984 och då också flera hus förstördes. I parken finns många olika buskar och träd, även exotiska. På höjden finns två små dammar med en bäck som rinner ner mot Torshavn. I en av dom ligger två sångsvanar och några turkduvor pickar i grusgångarna.
   På höjden finns även en staty till minne av de färöiska sjömän som omkom under andra världskriget. Antalet döda var förfärande högt om man betänker det ringa invånareantalet.

Norðlýsið


"A salty dog"