Västmanland 4 - 10 maj 2018


I Sörkvarnsforsens naturreservat forsar Kolbäcksån förbi Hallstahammar på sin väg mot Mälaren.
På vintern är det öppna, forsande vattnet, en viktig övervintringsplats för strömstarar, som du ibland kan se dyka i det iskalla vattnet.


Sörkvarnsforsen.
 

Sörkvarnsslussarna vid Hallstahammar.
Strömsholms kanal är en av Sveriges längre kanaler. Den följer Kolbäcksån från Smedjebacken vid sjön Barken i norr genom kommunerna Fagersta, Surahammar och Hallstahammar till Strömsholm i söder där den mynnar ut i Mälaren vid Borgåsund. Kanalen, som togs i drift år 1795, är 107 kilometer lång, varav 12 km är grävda. Det finns 26 slussar och den totala sänkningen från Barken till Mälaren är 99 meter.


Schenströmska herrgården  i Ramnäs på Kolbäcksåns västra strand.
Herrgården uppfördes vid 1700-talets mitt av Magnus Schenström och färdigställdes 1762.

Ramnäs är en bruksort med gamla anor. Redan år 1590 anlades den första stångjärnshammaren vid Kolbäcksån av Katarina Stenbock, som fått området i änkepension efter maken kung Gustav Vasa. Hammaren fick därför namnet Kungshammaren. Tackjärnet fick man från olika hyttor belägna uppströms. Bruket växte, och vid 1600-talets mitt hade ytterligare fyra hamrar uppförts vid forsarna i Ramnäs.


Lancashiresmedjan i Ramnäs.
Den jämförelsevis låga temperatur som bearbetningen av tackjärnet skedde vid enligt lancashireprocessen underlättade i hög grad bortskaffandet av kol, kisel och mangan från tackjärnet. Dessutom hade mycket av det dåvarande svenska träkolstackjärnet låga fosfor- och svavelhalter. Det gjorde att lancashireprocessen lämpade sig särskilt om man ville få fram ett mycket rent järn.


Ramnäs.


Fermansbo urskog.
 Här kan du vandra bland gamla träd där lavar hänger som långa skägg från trädgrenarna. På marken breder grönskimrande mossor ut sig som stora mjuka mattor. I vissa delar av naturreservatet är skogen mycket gammal med en genomsnittsålder på cirka 150 år. Den gamla skogen är  hem för många olika sorters skalbaggar, lavar och svampar. Fåglar som orre, tjäder och tretåig hackspett  trivs i den orörda skogen.


Fermansbo urskog.


Pärluggla Aegolius funereus.


Spillkråka Dryocopus martius.


Fermansbo urskog.


Pärluggla Aegolius funereus.


Pärluggla Aegolius funereus.


Frövisjön vid Skultuna.


Dvärgmås Hydrocoloeus minutus.


Hälleskogsbrännan är en del av det område som drabbades av den stora skogsbranden sommaren 2014. I brandens spår växer ny grönska fram och djur och fåglar har vänt tillbaka. Det är både fascinerande och skrämmande att se hur dramatiskt naturens krafter har ändrat landskapet.


Hälleskogsbrännan.


Hälleskogsbrännan.


Lappland.
Om du vill uppleva rofylld vildmark, lång bort från buller, trafik och stress ska du bege dig till Lappland. Du behöver dock inte åka så långt, reservatet Lappland ligger nämligen strax öster om Skinnskatteberg. Här kan du njuta av  som orörd vildmark med vidsträckta myrar och gles tallskog.


Lappland.


På väg mot slagugglans bostad.


I mer än 30 år har ornitologer ringmärkt och hjälpt slagugglan med bostäder i Västmanland.


Slaguggla Strix uralensis.


Slaguggla Strix uralensis.


Slaguggla Strix uralensis.


Trollberget i Färnas ekopark är ett område med äldre granskog. Hänglavarna i träden gör att miljön känns som hämtad ur en gammal saga. Enligt folktron bodde trollen under de mossklädda stenblocken. 


Trollberget.


Lustigkulla slussar vid Halstahammar.


Svanå vid Svartån.
Svanå  har anor sedan 1300-talet. Namnet Svanå användes från 1717 och då började man stämpla brukets järnprodukter med en svan som symbol. Genom Ebba Brahe kom bruket till släkten De la Gardie. Ebba Brahe utökade och förbättrade järntillverkningen vid bruket. Vid hennes död 1674 bestod egendomen av fyra räckhammare  tre spiksmedjor, ett sågverk, en kvarn och jordbruk. Bruket övergick 1723 till den grevliga ätten Posse genom gifte med en fröken Stenbock, vars mor var sondotter till Jakob De la Gardie och Ebba Brahe.


Färna, Skinnskatteberg.
Som järnbruk kan Färna med säkerhet följas tillbaka till 1607, då där fanns en fallhammare med två härdar. Denna ganska anspråkslösa anläggning var ursprungligen ett kronobruk, men förlänades 1617 av Gustav II Adolf till en Halfvar Olsson. Brukets egentliga grundläggare var dock den kraftfulla företagarkvinnan Edla Widiksdotter, änka efter en kamrer Abrahamsson. Under hennes ledning utvidgade bruksrörelsen 1632-40, så att bruket 1641 privilegierades till 1,200 skeppund stångjärnssmide. Ett årtionde senare var bruket i Abraham Mommas ägo. Under hans och hans broder Jakobs tid utvidgades bruksdriften: en tredje stångjärnshammare tillkom, en ankarsmedja anlades 1678 och en hammare för tillverkning av smidd takplåt 1685.


Under kriget kom många norska flyktingar över gränsen till det neutrala Sverige (50 000-60 000). Med hjälp av dem lades grunden till en helt ny norsk armé som rekryterades, utbildades och utrustades i Sverige. Den uppgick vid krigsslutet till cirka 13 500 man beredda till insats på divisionsnivå och ytterligare några tusen som befann sig under utbildning. Detta genomfördes i samförstånd mellan den svenska Samlingsregeringen och den norska exilregeringen i England.