Dag 1-3    4-6    7       




La Gomera



La Gomera




La Gomera



"Regnskogen"
Teneriffa & La Gomera 1 - 8 februari 2009

7 februari - vandring på La Gomera - Nationalparken Parque Nacional de Garajonay på La Gomera är den enda lagerskogen i världen som förklarats som världsarv av UNESCO. Den breder ut sej runt toppen på ön med en yta av 4 ooo ha.
   Under överfarten från Los Cristianos får vi ett smakprov av öns speciella vissel-språk. Det kommer från båtens högtalare. El Silbo, det märkliga visselspråket användes förr att kommunicera på stora avstånd och över dom djupa ravinerna som likt ekrarna på ett hjul går från öns mittpunkt ut mot havet. Hur det låter? - ja som ljudliga fågelläten.
   Båten går till San Sebastian där en buss väntar på oss för en hisnande färd upp i bergen, där den högsta höjden är 1 478 meter. Nere vid kusten skiner solen och landskapet är ökenartat. Bergssluttningarna är terrasserade för odling, smala terrasser i avsats efter avsats och man kan inte nog beundra det arbete som krävts för att skapa dom. Främst odlas bananer, mango, papayas och avokado.
   Vandringen går genom lagerskogen på 900-1 200 meter. Trädljungen är en alltid grön buske som här på La Gomera mer liknar ett träd. Den kan enligt guiden bli 15 meter hög. Ljungen blommar nu med klasar av små vita blommor.
   Dom första 40 minuterna går vandringen brant uppför i den här tysta, mystiska regnskogen. Regnet hänger i luften, och sikten når inte ut till Atlanten. Skulle tro att temperaturen ligger runt 12°C med en mycket hög luftfuktighet. Vandringen är lättare än den i Masca, med en svårighetsgrad av 3 på en skala ett till tio. Trots det flåsar jag som ett ånglok i den branta stigningen. Det är mycket tyst i skogen; men jag hör och ser kungsfågel, koboltmes, svarthätta, koltrast och tornfalk. Vandringen tar tre och en halv timme och jag ser bara två duvor under den tiden. Hade förväntat betydligt fler.
   Nu i februari är det en fin tid att vandra i La Gomeras berg. Det porlar friskt i dom små bäckarna, grönskan är slående och vattenfall kastar sej utför klipporna.
   Efter den inledande stigningen, som är den svåra delen, följer en varierad vandring med ibland ganska branta nedförslut. Om man skulle ramla trillar man inte utför något stup man blir bara smutsig.
   Genom den tysta, grön-mossbelupna skogen går vandringen fram till en liten glänta där det finns ett kapell. Här finns den enda bäcken på Kanarieöarna som har rinnande vatten året runt. Nu smakar det bra med en lunch som dukas upp på ett av träborden som finns i gläntan. En kanaribofink gör oss sällskap och koltrastarna väsnas.
   Sista delen av vandring fram till bussen går på en grusväg, hela tiden lätt uppför. Ner mot San Sebastian tar vi nu en annan väg och beundrar mäktiga klippformationer. Det har klarnat något och Teneriffa kan skönjas i öster.
   Nere vid kusten skiner solen och vi får en fin överfart till Teneriffa.




Trädljung



Gomerasnokört



Picknick i Garajonay




La Gomera
       
<<Dag 4-6