6 maj - Tidig frukost och sedan fågelskådning på Serena-stäppen. I det mjuka morgonljuset hittar vi snart flera grupper stortrappar, den största gruppen innehåller 25 fåglar. Spelet pågår för fullt och på en fågel som har burrat upp fjäderdräkten är det svårt att se vad som är fram och bak. Vi har också flera småtrappar inom samma område. Hanen är rolig att se när den gör sina upphopp och utstöter sitt märkliga läte. Några skatgökar drar förbi, kornsparvarna gnisslar och härfåglarnas poo poo poo hörs hela tiden, vart man än rör sej i landskapet.
   På några timmar den här morgonen ser vi inte mindre än nio minervaugglor som bevakar sitt revir från små stenrösen som reser sej någon meter över terrängen. Vitbukiga- och svartbukiga flyghöns ses fint både på marken och i flykten. Speciellt ett par vitbukiga som står vid en liten vattensamling ses verkligt fint och på nära håll den här stilla morgonen. En brun kärrhök tas i det mjuka ljuset för en ängshök, men misstaget rättas snart till. Ängshöken är annars tillsammans med brun glada, som tycks finnas överallt den vanligaste rovfågeln på la Serena.
   Vid en mindre vattensamling ute på stäppen håller ett 30-tal rödvingade vadaresvalor till. Dom är nyanlända från sina vinterkvarter i Afrika. Flera fältpiplärkor och ca 10 rödhöns tillsammans med fyra mindre strandpipare håller till i terrängen.
   På eftermiddagen besöker vi Sierra de Tiros med en gammal borg på toppen av en skarp bergskam. Här håller två par blåtrastar till och svart stenskvätta ses fint på nära håll. En underbart vacker fågel. Gamarna, främst gåsgamar är allestädes närvarande, men ibland en jättelik grågam eller den "lilla" smutsgamen. En otrolig mängd svalor och seglare kretsar runt borgen. Det är hus- och ladusvalor enstaka klippsvalor, alpseglare, tornseglare och till guidens förvånig även fyra bleka tornseglare.
7 maj - Dagen blir till stor del en upprepning av gårdagen. Flera trappar och flyghöns ute på stäppen. Kalanderlärkorna spelar som tokiga och en småtrapp bevakar sitt revir från en sten. Vi gör en vandring utmed floden Zujar. Här har biätarna sina bohålor i flodbanken, det är säkert över 100 fåglar som kan studeras på närhåll. Silkeshägrarna är välbekanta liksom rostgumpsvalorna men en sädesärla väcker en viss uppståndelse. Så kan det vara i Spanien! 
   En rödhalsad nattskärra upptäcks, och något som kan jämföras med en skallgång börjar. Tio sammanbitna fågelskådare från fyra länder smyger fram genom landskapet, tysta och i nedhukad ställning. Fruarna kommer bakefter bärande på stativen med tubkikarna - och se  än är inte Guds under slut! Den rödhalsade nattskärran upptäcks på bara tio meters avstånd och ligger hela tiden still, litande till sina skyddsfärger, och kamerorna går varma. Vilken fin avslutning på den här veckan i Extremadura.