Härjedalen 11 - 19 juni 2011
15 juni -
Tanken med den här resan till Härjedalen
var att vandra så mycket som möjligt och att knalla upp på några av
landskapets många berg, främst Sonfjället och Mittåkläppen. Nu satte
vädret käppar i hjulet för många av planerna. Visst, det går att vandra, i
alla fall kortare sträckor även i dåligt väder, men trevligt är det inte.
Ny morgon, bergen i töcken och dis, 5,5°C, ett väder som inte
passar för någon längre vandring eller toppbestigning. Jag beslutar att
göra en tur in i södra Jämtland fram till Storsjöns södra delar.
Först besöker jag Klövsjö by, av många ansedd som Sveriges
vackraste by. Och visst är byn vacker, där den ligger på sluttningarna i
den vida dalgången mot Klövsjön och Lännässjön, med utsikt över
fjällmassiven på andra sidan dessa sjöar.
Jämtlands enda bevarade helt fyrbyggda gård Tomtangården är nu
hembygdsgård. Där kan man se dom olika förrådshus/härbren som behövdes
förr. Växtligheten är frodig och blommornas färger verkar på något sätt
mer intensiva och klara än hemma i Småland.
Nästa stopp blir i Åsarna som ju är välkänt i skidsammanhang, bl. a.
med namn som Wassberg, Mogren och Ottoson
Åsanbron över Ljusnan är en av Skandinaviens största stenvälvda
broar och invigdes 1852. Tidigare hade tre broar över älven rasat till
följd av den starka vårfloden. Bron ligger idag utanför huvudvägarna, men
är fortfarande körbar.
Åsarnas gamla kyrka, ligger som sej bör, högt uppe på en ås med
vacker utsikt över landskapet. Inne i kyrkan finns ett par jättelika gamla
kaminer och korväggen har en ovanlig utformning med en öppning mitt på
väggen, och där innanför vackra fönster.
Resan fortsätter fram till Storsjöns södra stränder och upp på
Hoverberget som har en markerad profil i landskapet. Uppe på toppen, 517 m
ö.h. finns ett utsiktstorn, ett av många runt Storsjön där man kan spana
efter det berömda odjuret. Berget hyser också ett par geologiska
attraktioner - Hoverbergsgrottan och Rämnan. Rämnan är en ca 400 meter
lång hästskoformad sprickbildning, grottans längd har uppmätta till 81
meter.
Nu börjar en lång resa ner mot dom sydöstra delarna av Härjedalen,
genom Åsarna igen, förbi Rätan, och med ett stopp i Överhogdal där det
lilla museet med servering besöks. Byn är mest känd för sin 1 000-åriga,
alltså vikingatida Överhogdalstapet. Tapeten hittades i ett av
härbrena intill kyrkan 1910. Med hjälp av modern teknik har konstaterats
att den är vävd för mer än 1 000 år sedan i en mycket ovanlig teknik kallad
snärjvävnad, med figurer i ullgarn på en botten av oblekt linne. Ett stråk
av varelser passerar över bonaden i riktning mot vänster. Mest är det
hästar med både fyra och åtta ben, renar, hjortar med förgrenad svans,
älgar, mindre djur, kanske hundar. Här och där avbryts djurflödet av
människogestalter. En tolkning av bonaden är att den föreställer hur
Staffan kristnar Härjedalen.
Den lilla byn Älvros håller sej med två kyrkor. Orsaken finns i ett
nästan hundraårigt vankelmod om vilken av kyrkorna som bäst skulle vara
till nytta för församlingen. Den nya kyrkan stod klar 1883 och var den
första kyrkan i Norrland med fornnordiska drag.
Duvbergs by väster om Sveg är en högt belägen välbevarad by med
ålderdomlig karaktär. Byn har, som på så många andra ställen i Härjedalen
utvecklats från fäbod till året runt boende. I gamla tider när frosten
hotade grödorna var man uppe om natten och drog rep över kornåkrarna eller
eldade vid potatisåkrarna så att rök slog ner och höll frosten borta. Så
småningom blev också skogsbruket betydelsefullt för försörjningen.
|